Tävlingsrapport: Risveden Terräng

16 september, 2012 at 19:22

22st backar, 225m i höjdskillnad och med 9st sjöar längs den 17,7km långa banan som sträcker sig genom tre kommuner. Det var vad vi hade framför oss när vi satte oss i bilen för att ta oss till Sjövik och till årets upplaga av Risveden Terräng. The Persistent Few ställde upp med ett starkt och motiverat lag i form av Elin, Jens och Cristian. Själv är jag alltid konstigt avslappnad inför lopp, taggar i regel till precis innan start eller i samband med start men Elins och Jens uppsnack bidrog till att höja stämningen rejält i bilen på väg till loppet.

TPF laddar innan start

Väl på plats i Sjövik så var det vanliga förberedelser i form av toabesök och väskinlämning. Viss tvekan inför klädvalet, men med tanke på bankaraktären valde jag tunna långbyxor och min TPF-tröja (som jag sprang med uppkavlade ärmar). Vi tog en kort uppvärmningslunk innan start och jag kände mig lite seg av den förkylning jag dragits med ett tag. Lite snuvig fortfarande men hoppades att det inte skulle besvära mig under loppet.

Redo för start!

Klockan två släpptes vi i väg och farten skruvades upp rejält från start. Det kändes som att många var måna om att få en snabb första bit för att ”tjäna in tid” på det som komma skulle. Kanske var det också ett visst positionerande inför de smalare partierna längre fram. Tror jag gjorde de två första kilometrarna i 4:10  fart vilket är bra mycket snabbare än jag hade tänkt mig. Första 5km längs en böljade grusväg gick på cirka 22:30 innan vi kom in på ett stigparti som tog oss mot Klevsjöloft, även kallad ”Väggen”, och visst var den en vägg. Direkt i foten av branten började jag gå, kände inte att det fanns någon anledning att pressa sig och försöka springa, inte så här tidigt i loppet. Uppför backen blev vi i ”Gå-tåget” dock omsprugna av två personer som segade sig upp löpandes, vi svepte dock förbi dem i nästföljande utförslöpa. Det straffade sig att inte gå uppför…

Överlag tycker jag att många sprang fort uppför istället för att spara lite kraft och kräma på utför. Jag försökte göra motsatt. Det blir lite ryckig löpning men kändes klokt, särskilt om man inte är i 100% form. För min egen del så visade det sig smart då jag behövde alla krafter mot slutet.

Efter loftet så var det mest ett töcken av stigar och grusväg om vart annat. Registrerade då och då någon kilometer- och sjöpassering. Kommer dock ihåg en lång fin utförslöpning ungefär halvvägs in i loppet när vi sprang på en jämn fin stig genom en tjock riktigt gammal skog, annars så var det mest fokus på underlaget och tyvärr hann jag inte njuta så mycket av omgivningarna. Efter första vätskestationen där jag tog tre klunkar sportdryck kände jag att det vred ihop lite i magen, har inte kört med sportdryck på länge och ville inte åka på något magvred, försökte dricka varsamt på de kommande vätskestationerna och det gick bra. Mina skor, Salomon Fellcross funkade verkligen ypperligt i denna terrängen. Hade grymt bra grepp på alla underlag förutom på de våta berghällarna som var såphala. Dessa var det bitvis gott om, lika så lerhålen, mycket skuttande blev det för att hitta torr och fast mark under fötterna. Klarade mig i ungefär 14km innan jag gick igenom och blev blöt. Kanske hade det varit bättre att göra detta tidigare, hade kunnat kötta på på ett annat sätt då.

Milen gjorde jag på ganska precis 50 minuter och redan vid cirka 12km så började jag bli rätt så öm under fötterna på grund av det ojämna underlaget och min ovana att springa så långt i tunna skor. Tror även jag till viss del gled runt i skorna genom de många sidobelastningarna. Vid omkring 15km kom vi tillslut ut på en grusväg och så småningom asfaltväg. Trodde jag skulle uppleva asfalten väldigt hård och att detta skulle snabbt köra slut på de sista muskelkrafterna men så var inte fallet. Kunde sträcka ut rejält och tog säkert fem placeringar på väg in mot mål.

Vid 16km insåg jag att med fortsatt god fart så kunde jag gå in under 1:30. Slet ordentligt för att springa högt och ha ett bra tryck in mot mål. De sista 700 metrarna var mycket långa och precis innan man kom tillbaka till Sjöviks idrottsplats så var det en rejält brant sista backe som jag var nära att börja gå uppför. Det behövdes dock inte utan jag kunde spurta in på 1:29:19. Gött!

Väl i mål så insåg jag hur slitna benen var då jag stapplade genom målfållan och fick min goodie-bag. Satt sedan en lång stund och njöt i gräset av bedriften. Både Elin och Jens dök upp inom kort lika upprymda och betagna av banans sträckning och den utmaning vi bjudits på.

Förkylningen störde mig inte nämnvärt, känns faktiskt mycket bättre så här dagen efteråt. Vaderna är dock helt döda och jag ska nog ta det lugnt i alla fall en dag till.

Nästa år får vi försöka ställa upp med ett större gäng från The Persistent Few, detta är helt klart en tävling i vår stil!