Påtvingad vila

15 februari, 2013 at 10:22

Det här med skador är ju aldrig roligt och det får mig att inse hur tacksam jag BORDE vara när jag är frisk och skadefri. Det är helt fantastiskt att få springa, hoppa, göra kullerbyttor utan att känna smärta. Men… för två söndagar sedan fick jag tillbaka min smärta i högervaden som jag hade förra året och som gjorde att jag fick avbryta Göteborgsvarvet. Samma smärta som också fanns för tre år sedan efter Göteborgsvarvet.

Så nu sitter jag här hemma och vågar inte fresta på min vad. Klättrar lite på väggarna- ja. Men samtidigt går det ju inte att komma ifrån att latröven (ursäkta uttrycket) i mig trivs och passar på att ligga på soffan och äta mycket gott. Att gå upp 05.15 att träna på sin lediga dag med familjen och resten av dagen vara ett vrak är ju helt klart värt det för att må bra, träffa ”goa gubbarna” i TPF  och känna sig stark men att ligga kvar i sängen med en 5 månaders pojk som jollrar, skrattar och ler (ja, när han inte gråter, sover, äter m.m.) är inte helt fel heller. Jag kanske ska försöka njuta?

Vad gör man åt en ond vad? Ja, man kan ju ”kolla upp det” säger mina träningsvänner. Det låter så klokt och rätt när man hör det och jag hör mig själv säga ”visst, självklart, det ska jag göra”. Men vad händer? INGENTING. Det är så tråkigt att slå numret och ringa upp. Och så känner jag mig alltid bortkommen hos experter. Vill hellre lösa det själv. Kan själv.

Så, vad säger internet? Googlar ”ont i vaden vid löpning” och ”stretcha vaden”. Nu så, här finns ju massa bra råd att testa. Stretchning varje kväll samt tåhävningar. Köper kompressionsstrumpor. To be continued.

Men nu ska jag njuta lite till av att ligga kvar i sängen och att bara koncentrera mig på mina armhävningar. 58 denna vecka. Jag tar en snickerskaka och tar tag i dagens arbete. WOD. Om 2 minuter lägger jag mig på soffan igen. Det är hårt att vara skadad.