Göteborgsvarvet 2012: En planeringssuccé

13 maj, 2012 at 09:03

Här kommer en race report från Göteborgsvarvet. Tänkte passa på att dela med mig av mitt upplägg då årets varv verkligen blev en planeringssuccé för min del. Ett genomlöpt lopp utan några egentliga svackor. Ett jämnt och med mina mått mätt ett hårt tempo som jag lyckades hålla hela vägen. Nytt PB blev det  tillslut med 3 minuter och tiden 1:33:36.

Uppladdningen började egentligen förra veckan med en relativt hård träningsvecka med föhållandevis många löppass och däremellan TPF-träning. Från i måndags så var fokus på varvet och i måndagskväll lade jag in ett gott kvalitetspass på 3+2+1km. De första 3km löptes i varvsfart -5sek/km. Nästa 2km i varvsfart -15sek/km och avslutande 1km i varvsfart -25sek/km. 2+1 minuters vila mellan de tre intervallerna.

I tisdags blev det sedan ofrivillig vila då jag helt enkelt inte hann med att träna. På onsdagen fick jag dock in 5x1km i varvsfart -20sek/km. Ett riktigt gott pass som får upp farten i kroppen, lurar den att tro att tävlingsfarten på lördag är ganska lugn. Torsdag och fredag tog jag det lugnt, lite cykling men i huvudsak vila och något större portioner mat på fredagen samt mer vatten och mindre kaffe.

Varvsdagen började med en rejäl frukost vid 09-tiden, gröt, mackor och frukt, följt av köttsoppa exakt två timmar innan loppet. Jag har mixrat mycket med matupplägg genom åren och funnit att köttsoppa funkar perfekt för mig. Man får i sig salter och vätska och blir inte alls tung av soppa som man lätt kan bli av pasta eller pannkakor som jag körde med tidigare. Sen har jag lätt för att bli hungrig innan loppet, därav lunch ganska nära inpå loppet.

Nytt för i år var att jag joggade ner till starten. Blev bra uppvärmd och kunde stretcha ut rejält vilket var skönt då jag så sent som kvällen innan kände mig lite stel efter onsdagens intervaller. Tror även att uppvärmningen tog udden av den anspänning som ofta infinner sig innan ett lopp. Väl i Slottsskogen går allt på rutin. Gå på toa, lämna grejer och sedan hitta sin plats i startledet. Jag stod i grupp 2 och hade utifrån kvaltiderna till den gruppen utgått i från att det skulle gå ganska fort från start, ställde mig därför ovanligt långt bak i ledet. Starten gick för eliten och strax efter för startgrupp 2. Jag tog det lugnt och passerade startlinjen ungefär en minut efter startskottet.

Min plan för dagen var ett försöka snitta 4:30 fart så länge det skulle gå och springa ”smart”. Dvs, ta det lugnt där det gick tungt och uppför och springa på utför och där det gick lätt. Gjorde första kilometern på 4:25, ingen tjurrusning med andra ord vilket kändes bra. Tryckte på lite på väg mot Säldamsbacken i vilken jag sedan tog det överdrivet lugnt. Blev omsprungen av många som jag sedan helt planenligt svepte förbi utför. Från toppen av Säldammsbacken så är det en skön utförslöpa i princip ända till foten av Älvsborgsbron. Tog mycket tid på denna sträcka och låg vid bron säkert 30sek före min mål tid. Tog det lugnt uppför bron, stördes lite av vinden men tryckte på bra i utförslöpan på andra sidan. Väl ute på Hisingen kände jag mig pigg och försökte inte tänka så mycket utan bara mala på och hålla koll på tiden. Hade några supportrar både på Eriksberg och vid Sannegården som värmde.

Vid 13km föreställde jag mig starta på Skatås-8:an och visualiserade mig sedan den banan vid varje kilometerspassering. Det tog udden av sträckan som var kvar och helt plötsligt kändes det inte så långt kvar till mål.

Vid Götaälvbron sänkte jag återigen farten och drog på utför – gick skitbra! Bra och lätt gick det även uppför Avenyn, kändes inte lika brant som den brukar. Reagerade på att det var lite mindre folk ute och hejade i år. Rundade Poseidon och fick svampen. Jätteskönt att torka av sig lite sportdryck och svett, solen hade nu börjat lysa och svetten rinna lika så. Sprang faktiskt med svampen hela vägen in i mål.

Enda lilla svackan var egentligen upp till krönet på Vasagatan, men TPF-träningarna har definitivt givit mig ett tjockare pannben så jag bara bet i hop och malde på. Hade återigen supportrar vid Handels och efter dessa så kände jag att nu är det dags att avsluta detta. Ju fortare jag  sprang desto fortare skulle jag få sluta springa. Övre Husargatans motlut satte sig lite i benen men jag kände mig ändå ovanligt stark och helt plötsligt så var jag vid gångbron in i Slottsskogen. Nu var det bara att öppna spjällen och jag såg framför mig hur vi slitit med hårda kilometersintervaller förbi denna platsen tidigare på säsongen. Försökte tänka mig tillbaka dit och köra på i samma stil. Sista kilometern gjorde jag i omkring 4:10 fart och förvånansvärt pigg korsade jag mållinjen, normalt är man ju helt trasig och vill inte gå en meter till. Denna gången, gåendes mot mot medaljen, började jag absurt nog fundera på om man inte skulle försöka klämma in ett marathon trots allt denna säsongen…