Finalloppet – En blöt historia

3 november, 2012 at 18:31

Jag funderade länge på hur jag skulle rubricera detta inlägget. Det stod mellan ”En blöt historia” och ”Tjurruset light”. Det fick bli det första alternativet då man på Tjurruset verkligen ansträngt sig för att hitta så mycket väta som  möjligt, här på Finalloppet var det bara väldigt blött. 10km terränglöpning stod på schemat i dag.

Trots ihållande nederbörd så tog jag cykeln till Skatås, antog att det skulle vara kaos med alla bilar som skulle hitta parkering en dag som denna, vilket det också var. Var dock rejält blöt redan innan start och lite kall också. Det bidrog till att jag valde att springa i både underställströja och jacka. Funkade okej i fem kilometer, sen blev det lite varmt.

Starten gick på gräsplanen vid 8:an och de som inte redan var genomblöta om fötterna blev det där redan innan start. Planen var dränkt i vatten och de första hundra metrarna av banan, över gräsplanen var rejält blöta och leriga. Jag hade efteranmält mig och blev således placerad i den sista startgruppen av fyra. Detta medförde att under hela loppet så fick jag kryssa mig runt långsammare löpare från de tidigare startgrupperna. Lite surt, tappade säker 30-60 sekunder i och med detta, kanske mest för att löptempot bitvis rycktes sönder.

Har tränat dåligt den gångna veckan vilket medförde att jag kände mig riktigt löparsugen och ovanligt fräsch i kroppen. Första två kilometrarna gick ”bakvägen” på 8:an upp förbi hoppbacken och ner till Delsjön. Kände knappt av motlutet utan kunde köra på rätt så hårt både uppför och nedför. Fick skrika åt en del att folk att de skulle hålla till höger, många sprang tre-fyra i bredd. Nere vid Delsjön vek vi av in på milbanan och sprang upp vid sidan av Brudarebacken. Jag höll igen lite i de brantaste uppförsbackarna och kroppen kändes stark.

Både här och där var det stora vattenpölar i spåret som folk hoppade på sidan om. Konstigt egentligen då alla vid det här laget säkerligen var precis som jag, genomblöt. Jag hade bestämt mig för att bara kötta på oavsett underlag, så bitvis fick jag fri väg i mitten av spåret. En del blev nog inte så nöjda då jag lär ha skvätt en del under min blöta framfart.

Efter Brudarebacken följde ett kort stigparti ut på milen ”åt rätt håll”. Vi sprang längs milbanan kanske en kilometer upp över stigningen innan vi genade in på 8:an igen och fick en fin gruslöpning ”bakvägen” längs den långa raksträckan och utför mot Svarttjärnen. Försökte verkligen sträcka ut här men sprang ungefär lika fort som de övriga från min startgrupp. Utför ner mot Svarttjärn tog jag någon placering, utförslöpning verkar vara min melodi. Strax innan Svarttjärn vek vi in på en stig igen och in på banans mest leriga parti. Smal brant stig där det var en del som föll i halkan. Jag körde idag återigen med mina Fellcross och hade kanongrepp. Snabbt var vi ute på 8:an igen för ett par hundra meter innan vi svängde in på milen ”bakvägen”. Blev ett långt motlut där jag för första gången började känna mig lite sliten men kom upp på toppen utan mjölksyra och utan att stumna. På andra sidan var det återigen en skön utförslöpa och vips så var vi inne i Skatås igen. Sista 500 metrarna gick över samma blöta gräsplan som starten och nu kände jag att benen var lite slitna. Det blev ingen spurt direkt utan jag höll jämn fin fart över mållinjen. Fick en tid på 43:46, klart godkänt då målet var en bra känsla och gärna in under 45 minuter.

Efter målgång fick det bli en avsköljning i en av cykeltvättarna. Inte lika lerig som efter Tjurruset men nära på. Löpmässigt så skulle jag tro att jag sprang ungefär lika fort som på Tjurruset, det ger en indikation hur mycket tid man tappade där i och med alla vattenpassager, cirka 20 minuter. Finalloppet blir det definitivt fler gånger. Charmigt med leran men det hade varit skönt med sol i alla fall!

Klicka här för GP:s reportage och bilder.