En mil var tredje timme: Musikhjälpen special

5 december, 2013 at 17:18

mh2013_stod_mh

Cristian föreslog för ett tag sedan att vi som träningsgäng skulle anta utmaningen ”En mil var tredje timma”, alltså att springa en mil var tredje timma under ett dygn. Detta är en utmaning som ploppat upp och blivit mer ”folklig” (?) efter att många bloggare och fitnesspersonligheter hakat på.

Då få kunde den utsatta helgen bestämde vi en helg i november, den 30 november. Förra året peppade vi för att göra något för musikhjälpen men fick inte ihop det. Ganska snabbt kom idén om att själv skänka så mycket man ville och samtidigt springa men någon vecka innan det var dags landade någon idén att vi skulle be våra vänner på facebook att sponsra varje kilometer med 1-8kr.

Så, bara ett par dagar innan vi skulle starta slängde vi ut frågan och fick riktigt god respons. Oerhört peppande! Lusten att springa ökade med varje ny like och kommentar.

Vi skulle börja springa kl.00.00 natten till lördag. Fredagkvällen spenderade jag med ett gäng grabbar, ett pingisbord, pizza, glögg, pepparkakor och chips. Jag valde bort chipsen helt och tog en falafelrulle istället och den uppladdningen funkade. Förutom ett antal illaluktande falafelrapar första milen :-)

 

Photo 2013-11-30 00 40 34

Jag sprang min första mil själv, en transportjogg mellan Guldheden och Biskopsgården (ca 11km). Några sprang tillsammans. Vi var sammanlagt 10 som sprang någon eller alla sträckor. Sov en timma (svårt att somna pga uppe i varv!) och gick sedan upp 2.45 för att avnjuta den mentalt tyngsta rundan ensam i natten. Surealistisk att springa klockan tre på natten med bara en timmas sömn i kroppen. Fulla medelålders män ömsom hejade, ömsom häcklade mina ansträngningar på väg ner mot backaplan och tillbaka igen.

Photo 2013-11-30 02 58 31Farten på båda första sträckorna låg runt 5min/km för att maxa vilotiden mellan och det kändes bra när jag kröp ner eftersvettandes mellan lakanen i sängen igen. Samma svårighet att somna och mellan 45-60 min sömn, uppskattningsvis.

Före och efter varje runda kollade jag facebook och uppdaterade, kollade vad träningskompisarna hade skrivit och försökte peppa dem samtidigt som jag letade pepp från mina vänner och sponsorer.

Photo 2013-11-30 06 02 1606.00 påbörjade jag vad som skulle bli min sista mil ensam från Biskopsgården till en av vännerna nära Ruddalens motionscenter. Jag fick springa en extra runda och körde ganska långsamt för att kroppen skulle hålla hela vägen. Mitt högra knä hade börjat ge sig tillkänna och jag ville inte riskera något. Med två hundra meter kvar mötte jag två andra utmanare som dock hade 2 kilometer kvar avverka. Good riddance tänkte jag och sprang mot värme, vila och enkel frukost.

Vi samlades åtta personer i lägenheten för prat, mackor, frukt, uppvätskning, skratt, stretchning och vila. Galet att vi nu sprungit 3 mil redan! Hur känns det? Osv.

Photo 2013-11-30 09 00 52 (1)09.00 drog vi i gemensam trupp mot Eriksberg där frukostbuffé väntade. Hungern stegrade och tempt mattades ytterligare. Men humöret var på topp. Så sjukt kul att springa FÖR något (annat än en bra tid). För någon annan. Älvsborgsbron passerade jag för tredje och sista gången. Knät ömmade men störde inte så mycket.

Photo 2013-11-30 10 17 46Till Eriksberg kom ytterligare en krigare. Sen avnjöt vi en av de bästa måltiderna i mitt liv. Jättegod frukost som man gjort sig förtjänt av OCH där energin skulle komma att behövas.

Photo 2013-11-30 11 59 2612.00 delade vi upp oss i två gäng som sprang åt olika håll. Jag sprang tillsammans med ett gäng bort förbi Lindholmen (samma väg som Göteborgsvarvet), över Göta älvsbron och via vasa till Linné där jag landade i en lägenhet för dusch, mackor och lite vila.

emmycamiarvid1515.00 (efter ca 5 min sömn) sprang jag, Camilla och Emmy en runda via mariaplan och tillbaka och sedan bjöd Emmy på mat. Kungligt och välkommet med varm mat! Snabbt tillbaka till Jerkers lägenhet för ännu en dusch och sedan bil till Skatås där jag hade planerat att springa en runda med de andra och sedan springa hem till Hisingen, eller så långt som krävdes för stt komma upp i sammanlagt 80km.

Det var då någon kom med idén att vi skulle gå ifrån utmaningens regler och springa de sista två rundorna med bara kort vila emellan. Idioter tänkte jag först, ska vi springa en halvmara med 6 mil i benen och sammanlagt två timmars sömn? Knappast! Men så ville de flesta detta och fördelarna hopade sig. Bastu efteråt. Kanske skulle jag få bilskjuts hem till dörren. Skönt att få det avklarat.

Så, vi gav oss ut, sex personer, att springa åttan i Skatås plus ett kort tillägg. Nu började det bli riktigt tungt men vi fortsatte tjöta och trivas. En i gänget var piggare än oss andra (Jerker) och en hade det mest jobbigt (nämner inga namn där). Det blev ungefär 9km, vatten, toabesök och en halv snickers för mig. Sedan gick vi på det igen. Blandningen av eufori och utmattning var skum. Vi var så nära, vi skulle klara det!

Ungefär elva kilometer senare var vi klara (och helt färdiga), stretch, dusch, bastu, naturgodis (tack Rikard!) och sedan bilfärd ända hem. Sååå skönt att landa i sängen. Dagen efter var ok men det kändes som att all fjädring i kroppen var helt slut när jag gick nerför trappor.

rickklockaTack alla fantastiska vänner i TPF för detta minnesvärda dygn! Jag går ifrån detta med vetskapen om att jag klarar mer än vad jag tror. Kanske blir detta en tradition? Tack också alla fina vänner som hejat och peppat via facebook! Nu ser vi fram emot att titta/lyssna på Musikhjälpen och se hur pengarna trillar in.

/Arvid Brunnegård