En mental kamp

10 mars, 2013 at 22:25

Möter upp på den vanliga platsen kl 9 lördag morgon. Totalt e vi 8 som ska springa Göteborgsvarvet. Vädret kan inte vara bättre – sol, lite vind o nån minusgrad. Jag e lite nervös, spetsar på att hänga med till Lindholmen. Har skrivit att jag ska med till Eriksberg, men det är faktiskt ett misstag av mig. Tänkt mig att springa ca 12km. I alla fall lite längre än de 9 jag löpt som längst. Möjligen  var Ängårdsturen med Cristian längre, men den var fylld av en mängd andra övningar så räknas inte. Nej – här ska det springas!

Det har talats om 5.30-5.50 som sträcktid per km. Jag, som ovan löpare, har testat  o det är ett tempo som jag borde klara i 12km om jag biter ihop. Men som sagt lite nervös. De jag springer med kör tydligen GBGvarv på 1.35….

Nåväl – vi ger oss av. Känns finfint, kommer in i bra rytm med andning o steg. Alla pratar runt mig – inte jag! Förstår inte hur de pallar. Men det är trivsamt att springa o lyssna. Slottskogen avverkas, likadant med Majorna. Uppför Älvsborgsbron biter det lite, men återhämtar mig väl nerför. På Hisingssidan har jag ingen koll på vart vi skall springa vilket för mig är mentalt lite tufft. Dessutom många långa raksträckor och motvind. Tassar (?) bakom Jörgen och känner mig trots allt ganska pigg.

Någonstans i Sannegårdshamnen tänker jag  – ”jag ska fan ta den andra bron också”. ”Det är ju inte så långt efter Lindholmen o vi e ju snart där… ” Well, först är det en högersväng innan Lindholmen som jag inte räknat med, sen kommer en dyster tur ibland industrier och TV kåkar. Motvind, kallt. Det var väldigt mycket längre till ”den där jävla bron” än vad jag trodde. Men jag skall över. Får mkt pepp av alla! Väl uppför bron tar jag återigen rygg på Jörgen. Fokuserar helt på ordet ”Persistent” på hans rygg o tänker att jag släpper inte nu!

Uppför bron

Kolla noga på bilden – och då inte på de två vänliga själarna som joggar med mig – där e jag fokuserad!

Efter krönet ”rullar” jag med ner. Tänker att ”jag springer med till Brunnsparken – ska ändå till vagnen.” Jag skall i ärlighetens namn säga att jag inte riktigt har koll här. Var mkt trött! Minns väldigt lite mellan Nordstan o Valand. Väl vid Valand meddelar jag att ”nu kliver jag av”. Har ont i vänster höft och höger fot. Då hörs Emmy’s väna(?) stämma över hela Avenyn – ”Du klarar till Götaplatsen!!”. Går ju inte att bryta då. Vid Götaplatsen genar Jörgen lite. Av någon anledning lyfter det mitt humör. Känner mig ganska fräsch igen. Lunkar ner till Valand igen med Charlotte o Jörgen. Övriga sträcker ut fältet något. Gasellerna i täten försvinner i fjärran… Bestämmer mig för att köra hela vägen! Oklara minnen av Vasagatan. På Övre Husar både lider jag av, och vinner på arbetena. Jobbigt att parera och ändra riktning, men samtidigt fokuserar hjärnan på nåt annat…

Tungt när vi håller vänster vid Linneplatsen. Ingen koll på sträckningen. Trodde vi skulle in i Slottskogen. Tackar för alla backintervaller när jag tar mig upp på gångbron. Väl över den får jag ett grymt lyft av att jag springer om andra joggare i Slottskogen!! (I min hjärna: ”de skulle bara veta att jag sprungit 2 mil innan detta!! ”)

Jörgen & Charlotte som ”burit mig” sen Göta Älv bron peppar frenetiskt sista biten. Jobbigt besked då jag tror jag e framme men tydligen måste springa upp till andra rondellen o tebaks för att få ihop rätt sträcka. Samtidigt nästan euforisk av att veta att jag kommer klara det. Bestämmer mig för att öka….

Sicken lycka att gå i ”mål”! Tack mina fantastiska medlöpare. Utan er hade det inte gått!

Nu när detta skrivs på söndag kväll – har jag väldigt stumma ben. Men känner mig inte” skadad”. Verkar som om min kropp håller. Väldigt nöjd med det. Tror också jag kommit över en mental spärr när det gäller att springa. Kanske inte kör 21km varje vecka, men väl 12-15km nån gång emellanåt!

Återigen stort tack till mina medlöpare!