En annan typ av träningsvärk

22 januari, 2013 at 20:38

Det är mycket snack om träningsvärk och i synnerhet min träningsvärk. Det är naturligtvis med glimten i ögat, men det är ändå på plats att reda ut detta genom ett blogginlägg. Det är sällan jag får träningsvärk, vanligtvis är det efter första eller andra gången man gör någon ny övning. Jörgens tio minuter långa magpass satt uppskattningsvis i två dagar efter första tillfället. Andra övningar med garanterad träningsvärk är nack-kampen och utfallssteg, särskilt de som man gör med handisättning samt bakåt.

Ett enskilt pass som ger mig rejäl träningsvärk är det där vi gör dips på bänkarna i Slottsskogen och ökar med en för varje bänk. Dels kör dipsen helt slut på armarna men även upphoppen krämar ur och antagligen till viss del slår sönder benmuskulaturen. En favorit.

Jag ska ytterligare en gång betona att jag inte är rädd för träningsvärk, det är något jag ser fram emot. Då vet man att man tränat allsidigt och gjort något nytt och stärkande för kroppen.

En annan typ av träningsvärk får man av att gå för full fart på längskidor i drygt två och en halv timme. Det var vad det tog för mig på Västgötaloppet i söndags. Eller rättare sagt tog det 2:39 vilket innebär att jag missade seedningen till startled 5 på Vasaloppet med en dryg minut. Enormt frustrerande då jag tycker att jag hör hemma där som lägst. Antagligen innebär detta ytterligare ett seedningslopp och en förmiddags plåga. Drygt 4 mil på längdskidor är väl som att springa milen ungefär vad gäller tempo och belastning. Man kan i princip gå för full fart hela tiden (utan då att behöva koppla in maxfarten). En jobbig distans med andra ord. Träningsvärken efter 2:39 på skidor känns som ett febrigt utmattat tillstånd. Alltså ingen direkt muskelvärk utan man känner sig bara trött, urlakad och mörbultad. Utan att ha provat, gissningsvis som efter en lång hård brottningsmatch.

Något nytt att erfara för er som inte provat.