Äntligen kunde jag vara med på TPF-pass igen! Hostan har nästan helt avtagit.

Det var Lotta ”Plankan” Björkman som höll i morgonens träning. Gött pass!
Mycket stön från oss andra, men det fanns ingen realitet i det. Personligen är det bara frustration för att jag VILL vara starkare så att jag ska orka mera och bättre. Högt(!) tempo och superfokus i början, sen började vi med det traditionella fredagsfnittret. Det är som att våra kroppar bara känner att det är fredag och allt är roligt, allt går att göra till ett skämt. Men tro inte att det blir mindre jobbigt för det:) Skratt är fasen den bästa övning en mage kan få. Jäklar vad musklerna får arbeta! Mer skratt till folket:)

Jag älskar att träna ute, men jag måste erkänna… att jag längtar faktiskt till dess då blir lite  varmare ute. När man slipper den här nu-vill-jag-amputera-bort-mitt-ena-pekfinger-känslan. Den återfinner sig i duschen, men nu i morse var det vänster stortå som jag var beredd att kapa. Jag liksom stod på ett ben, med det vänstra benet och den vita stortån långt bort från vattnet. Men sen! när hela kroppen har samma temperatur och färg då är det bara hur gott som helst. Tack TPF-gänget för energin!