Äntligen på plats!
Äntligen kunde jag vara med på TPF-pass igen! Hostan har nästan helt avtagit.
Det var Lotta ”Plankan” Björkman som höll i morgonens träning. Gött pass!
Mycket stön från oss andra, men det fanns ingen realitet i det. Personligen är det bara frustration för att jag VILL vara starkare så att jag ska orka mera och bättre. Högt(!) tempo och superfokus i början, sen började vi med det traditionella fredagsfnittret. Det är som att våra kroppar bara känner att det är fredag och allt är roligt, allt går att göra till ett skämt. Men tro inte att det blir mindre jobbigt för det:) Skratt är fasen den bästa övning en mage kan få. Jäklar vad musklerna får arbeta! Mer skratt till folket:)
Jag älskar att träna ute, men jag måste erkänna… att jag längtar faktiskt till dess då blir lite varmare ute. När man slipper den här nu-vill-jag-amputera-bort-mitt-ena-pekfinger-känslan. Den återfinner sig i duschen, men nu i morse var det vänster stortå som jag var beredd att kapa. Jag liksom stod på ett ben, med det vänstra benet och den vita stortån långt bort från vattnet. Men sen! när hela kroppen har samma temperatur och färg då är det bara hur gott som helst. Tack TPF-gänget för energin!
Välkommen tillbaka Camilla! Ser sjukt fram emot våren nu med mer ljus och mindre kläder (= lättare).
Illa att jag missade sig och fredagsfnittret idag :-)
Tack så mycket! Det var fint att vara tillbaka!
Så bra att någon mer längtar till lite högre grader:) 5+ brukar vara en go träningstemperatur!
Vi ses!
Jag förstår inte hur ni klarar att skratta så mycket. Jag har ingen kraft kvar. Men väldigt härligt att höra er!
:) Men i morse Anders, hörde jag ditt goa skratt!